Idag debuterade vi då i lydnadstvåan jag och Hjinx! Jag var lite nervös eftersom vi inte hunnit komma upp till den nivån då jag vet att hon gör rätt till 100%. Och inte helt oväntat kom det lite missar. Men jag är ändå så himla nöjd med henne för hon var så alert, glad och härlig. Kändes som att jag hade henne som i en liten ask, inte ofokuserad som förra tävlingen! Att se domarens breda leenden och när hon skrattande höll upp betygen var också trevligt 🙂 183,5 poäng blev slutresultatet, 1:a pris och 1:a plats!

Jag drog upp henne ganska mycket mellan momenten, inför rutan, apporten, hoppet och fjärren för att försäkra mig om högt engagemang. Det blev lite för kul i apporteringen så att hon rullade apporten två gånger  i munnen på vägen in; något som inte dykt upp träning faktiskt så hoppas det inte är något hon tänker börja med 🙂 Upptaget kan hon betydligt bättre. Tugget grämer mig lite, för att jag alltid grämer mig över någonting 😉 Men en 7:a är inte min kopp av te hehe Men tycker den var befogad och jag väljer att se det som en engångsföreteelse än så länge. 😉
I fjärren kom ett vanligt fel; egentänk på sista ligget. Vi har helt enkelt inte hunnit längre i träningen. Men hon visste om att hon gjort fel, ser ni fjäsket när jag ska sätta upp henne vid momentets slut haha Jag är jättenöjd med de tre första skiftena, särskilt med tanke på att nedläggandet i momentets början blev segt och snett, rumpa som föll ut. Jag skulle ha satt henne helt rakt innan momentet började. Lägger hon sig så på träning startar jag alltid om för det betyder att hon inte är i rätt mood. Avståndet var ungefär hälften av vad vi tränat på så det var ju fint!

Platsliggningen var väldigt händelserik så jag är glad att Hjinx tog det med jämnmod! Men jag hjälpte henne så mkt jag kunde genom att gå tillbaka på ett spår vid sidan av henne, tittade bort och låtsasgäspade lite. Hon har inte hunnit vänja sig vid det långa avståndet och långa liggtiden då jag tränat platsen på tok för lite.

Jag ser på filmen att det jag upplever är inte särskilt nära verkligeheten. Då tänker jag främst på fria följet! Jag kände att jag gick på normalt och bra men herregud så stel jag ser ut och Hjinx går snett. Det ser ut som om jag stampar på stället när jag tror att jag sträcker ut och går normalt haha Jag ser henne för dåligt helt enkelt och rör mig som ett kylskåp! Ska bli kul att ”börja om” med foten när jag är mig själv i kroppen igen!

Nu ska vi öva metallapportering, hoppapport, fjärr med stå, sitt under gång, inkallning med stå och dold plats för att inte tala om vittringsapportering…kul med massor av nytt!