Igår kväll åkte jag och Hjinx hem till Annica med familj i Bålsta, halvvägs till Skultuna BK där dagens lydnadsprov gick av stapeln. Vi hade en mysig kväll med massa onyttigt att äta och dricka och snack i soffan. Vi fick nästan sovmorgon pga att klass 1 inte hade samling förrän 10.30 idag. Vi var på plats runt 10, gott om tid. Tyvärr har uppladdningen inte varit den bästa. Jag tycker att Hjinx har varit lite lite off de senaste dagarna. Kan inte riktigt sätta fingret på det men tex så har hon helt olikt sig någon gång stulit mat, någon gång tittat intensivt på mig och varit i vägen på promenad, som om hon vill hålla mig i handen. Numer kissmarkerar hon på ett annorlunda sätt. Jag funderar på om hon har någon efterlöp-period kombinerad med att hon märker av min försämrade fysik. Samtidigt har jag själv haft ett par dagar med alldeles för mycket gravidhormoner.
Hon tyckte det var ganska märkvärdigt att vara hos Annica då hon inte förstår att kritik som utdelas till barn och bråkiga valpar inte är riktad till henne. Jag hoppas hon kommer lära sig det med tiden, för jag tycker det är lite likadant hemma ibland. Om jag blir riktigt irriterad på Nova så ser jag att Hjinx tar åt sig. Jag behöver väldigt sällan bli arg och höja rösten åt Hjinx för hon beter sig nästan alltid väldigt bra. Detta bidrar nog också, ironiskt nog, till att hon inte förstår att jag kan vara arg men på andra än henne, hon har för dålig erfarenhet av en irriterad matte.
Hon är inte alltid överdrivet bra på att äta sitt torrfoder, särskilt inte på bortaplan. Så det blev inte så bra uppladdning näringsmässigt heller. Men på morgonen innan vi åkte tiggde vi lite färskfoder att blanda i torrfodret och då gick det ned. Men tidigare på morgonen så kräktes hon lite galla och när vi kom på tävlingsplatsen så kräktes hon upp korven hon fick. Det sista kan också bero på att hon drog i retrieverkopplet(stryp).
För att addera en till mindre bra faktor så blev det efter samlingen strykningar och ändringar av startordningen så varken tävlingsledaren eller jag hade det lätt att räkna rätt och därför satt fortfarande Hjinx i bilen och jag trodde det var ett ekipage kvar innan oss när det i själva verket var vår tur. Jag skulle förstås ha memorerat vilken ras/hund det var innan oss och inte koncentrerat mig på numren. Men hon var uppvärmd sedan tidigare i alla fall. Men nej helt klart sämsta intågningen på tävlingsplanen hittills. Det var roligt att höra en medtävlande kommentera efter att vi varit inne vilken bra prestation vi gjort trots det hastiga inhoppet på plan. Det är trevligt med lydnadsmedtävlanden som kostar på sig att berömma andra tävlande!
Detta var ju vår första tävling utomhus också och tyvärr var det ganska mycket snö på planen så att det var ganska ojämnt och tungt att gå men det kunde ha varit långt värre och solen sken så jag klagar inte! Jag kunde ha dubbla fleecetröjor på mig istället för jacka vilket kändes jättebra. Ju mindre som ett bylsigt hus jag kan känna mig desto bättre 😉
Linförigheten började och fortskred väldigt bra, jag kunde hålla ett bra tempo även om jag flera gånger tänkte ”Men gud jag måste ju se jättelöjlig ut!” Tyvärr tyvärr släppte hon positionen, fokus, ögonkontakten de sista 10 metrarna. Detta var nog största anledningen till neddragningen på linförighetspoängen. Detta grämer mig men dessvärre är det inget jag varken kunde hjälpa eller vänta mig av Hjinx eftersom hon normalt är otroligt stabil i foten och kan hålla ihop långt längre än en klass ett-linförighet. Tror det var något som störde tjejen idag, kanske magont…eller törst? Hon åt nämligen massa snö mellan momenten….morr. Barnrumpefasoner 😉 Jag kan ju också vara anledningen, var väl kanske inte 100% i mig själv men kände mig inte nervös.
Hon var jätteduktig tycker jag med tanke på att det uppenbarligen var något som hon inte tyckte var helt hundra idag! Hon är så ung och detta är vår tredje tävling någonsin så jag är så stolt över min lilla larvpotta! Men som den hopplösa tävlingsmänniska jag är kan jag inte låta bli att gräma mig över mitt slarv och hennes släpp i linförigheten och framför allt inkallningen. Hade hon gjort en normalkvalitativ inkallning och fått en tia hade vi inte bara vunnit utan också faktiskt lyckats med min önskan; komma över 190 poäng. Men vad är en bal på slottet… 😉
Jag är stolt över att hon tagit förstapris samtliga tävlingar med riktigt bra poäng, vunnit två tävlingar och varit runner up på denna med bara en halv poängs marginal samt tagit LP1 på en månad!
Jag längtar tills jag är mig själv igen i kroppen. Nu är vi som sagt anmälda till klass 2 om 3 veckor. Kommer träna så mycket min kropp orkar med så får vi se om jag tycker vi är startklara tills dess helt enkelt!
Tack snälla Annica för myskväll och att du åter igen hängde med på vår tävling och filmade oss! Nu ska det bli så roligt nästa gång då det är tvärtom; du som tävlar och jag som hakar! Della och Hjinx i bakluckan nedan <3
Lämna en kommentar