I går ämnade jag åka till BK men vädret och tajmingen blev allt annat än bra så skippade det. I dag såg jag Spooks jaga damm i solkatterna så det kändes värt att åka iväg idag och idag sken ju solen.
Tyvärr var mitt humör inte det bästa idag (Nova var vaken mitt i natten igen), jag har varit väldigt trött på sistone. Är väl höstens fel också.
Så resultaten blev ganska blandade och var ingen sådan där underbar och härlig känsla nu när jag åkte hem. MEN hundarna är rejält genomkörda i både agility och lydnad.
Sam som är störningskänslig tränade jag så nära ett annat ekipage jag vågade (j-la rottisar som hela tiden kikade åt vårt håll med mindre glad uppsyn) och Sam skötte det jättebra! Fastän att han släpper och slänger ett öga framåt eller ut åt sidan så behåller han faktiskt positionen! Skönt! Spookie är ju oerhört beroende av ögonkontakten, det är som att fot är med ögonkontakt eller så är det inte fot. Men Sam verkar alltså annorlunda vilket är skönt! Men vi har fortfarande massor att jobba med i halterna, det är snarare här han kan släppa. Egentligen varje gång det ”händer” något, som en vinkel eller halt.
Övade vidare på stå och ligg under gång och jag testade av idag och han fixade ligg under gång fint men inte stå- då la han sig. Så får traggla vidare baklänges.
Inkallningar gjorde han strålande!
På agilityn var han pigg och glad, kexchoklad som vanligt 🙂
Spookie kände nog av mitt humör mer än jag vill och var löjlig och opå. Sen lyckades jag klanta till gungan igen så nu får jag hoppas att jag inte får gå hela vägen till start igen. 🙁
Platta tunneln strejkade hon också på första gången som sist men idag fick jag henne att ta den efter en gång med upphållet släp. Men sen när hon blev skrämd av gungan stängde hon av och ville inte springa genom där heller.
Hon är otroligt känslig och trots att jag vet det så blir det i bland sådana här pass. Men man kan inte vara på topp jämt.
Inledningsvis var hon görhärlig i alla fall, drev som 17! A-hindret är hon stormförtjust i 🙂
Bäst idag var nog ändå Spookie rutan klass 2! Gick fram till grannekipaget uppställda ruta (efter att ha frågat om lov) och skickade henne helt tävlingsmässigt (fast det var nog lite kortare avstånd) Hon hade högt intresse och sprang in perfekt och stannade perfekt! DUKTIGA tjejen!
Jag åkte hem när jag tröttnade på att hålla koll på att grannhundarna inte skulle komma springandes samt när regnet började droppa.
Tjatigt det där när man inte kan slappna av på planen. Man förväntar sig ju att de som är där ska kunna hålla ordning på sina hundar. Vilda och jag håller på att träna krishantering – i det här fallet är det att jag försöker lära henne att komma till mig om hon blir jagad i stället för att springa för livet åt något annat håll. Verkar funka bra och gör både henne och mig tryggare.
Hur i all sin dar tränar du det? Verkar ju superbra! Dessa förare hade koll men jag är alldeles för rädd för den typen av hundar (tex pga det som hände med Milton) och litar aldrig någonsin på andras hundar. En liten hårig sak som springer som ett skollat troll i en inkallning över planen triggar många hundar. Hon fick påminna sin hund frekvent och det tycker jag är nog otäckt när den är lös. Är den kopplad tänker jag alltid- orkar matte hålla? Var nog extra känslig just den här dagen eftersom det på agilityplanen kom fram en schäfer i mindre goda avsikter. Jag hann snappa upp pudeln i famnen och vända ryggen till men kul är det fan inte.