Ja alltså det är ju ingen hemlighet att jag är hundnörd. Det går liksom inte att sticka under någon stol i världen. Men nu skulle nog de flesta ändå höja ett ögonbryn eller två om de sett mina sidor på SBK Tävling…och sett där hur fullkomligt bananas jag gått med anmälningar till all sköns grenar med all sköns hundar. Nåväl det värsta som kan hända är att vi blir botade från hybrisen. Typ upp som en sol, ned som en pannkaka. Det kanske i alla fall kan bli en solkatt?

När jag nu utmanat mig själv efter dessa intergalaktiska mått mätta är det bara att ta tjuren vid hornen så att säga. Mitt infall är lite smått missanpassat med tanke på den hoper av jobb jag har i trimmet så här i vårtider. För att inte tala om den förkylning jag ådragit mig. Tröttheten är alltid ett monster att besegra innan jag tar mig ut. Men i kväll lyckades jag orka med ett ordentligt pass vardera med fyra av jyckarna! Om det nu skulle tänkas finnas någon som finner intresse i att läsa om vad vi gjorde kan denne förkovra sig här nedan.

Inledde med Hjinx. Ja hon ska nämligen tävla bruks nu mitt i livet. Egentligen borde jag fokusera på klass 3 för att ta chans på att klara sista förstapriset till lydnadschampionatet. Men se, begränsning har aldrig varit min starka sida. Jag planerar att köra bruks med Tessa men hon är ju bara en ungparvel så där får jag bida min tid. Men varför inte rugga upp ”Hinken” och prova på hur det funkar på brukstävling numera. Det var så där många år sedan jag tävlade bruks att jag inte vill räkna efter för noga för att slippa känna mig gammal.
En kvick titt på youtuben och jag inser att det är klart enklare lydnad i appellen numer än sist jag tävlade. Välkommet! Men ändå måste man kunna gå före. Sagt och gjort- ut och träna framförgående. Det svänger ju katten! Hon är så pass allmänlydig att hon greppade det rätt lätt. Tror nog vi kan få poäng.
Men nu är ju inte bruks en lydnadstävling. Det är bruks. Och då ska man spåra. Så nu hoppas  jag få till ett par tre spår innan tävlingen i alla fall. Skulle ju kanske vara att rekommendera. Var la jag nu spårlinan….

Men sedan var det ju den där sista spiken i lydnadskistan som ska till också….så jag anmälde till lydnadsklass 3 med. Hujedamig. Det gäller att välja en klubb där ingen känner en. Vi har ju fortfarande rätt fundamentala besvär med vittringen.
Foten tragglar vi vidare. Hon har verkligen greppat långbacka nu och blir bättre i position i språnget.
Sen är hon också anmäld i rallylydnad nybörjarklass…är ju löjligt att sluta med två kvalificerande resultat.

Nästa vovve ut: Locki! Åh jag känner sådan glädje för  ”Locket” efter kvällens pass! Hon lär sig så snabbt och är så ofattbart arbetsvillig! Hon vill inte sluta och svansen går i ett! Eftersom vi är klara med Startklassen men klass ett känns som ett väldigt stort kliv så kör vi lite rallylydnad emellan. Hon är duktig men har lite svårt att följa godishand då hon går upp lite för mycket i jaktbeteende; hon fryser och hugger som en kobra istället för att följa stadigt. Men det kommer väl. Faktum är att hon följer bättre tex runt bakom benen om jag hänger på henne det där kopplet som är obligatoriskt i nybörjarklass. Stå vid sidan är lite svårt utan att få fys. Men vi övar väl på.
Men sen kom det sig ändå att jag fick feeling och plötsligt hade vi övat både fjärr klass 1,  ställande under gång och runda kon! Åh vad hon tar för sig! Det kvicka rörelserna med tryck finns där, det gäller bara att locka fram dem!

Tessa! Jag blir alltid så stolt när jag tränar med henne! Egentillverkad pudel i lydnadsmode! Det är maffigt! Inledde med att leka med gallerboll. Ett pass för några veckor sedan visade jag henne att jag uppskattar då hon springer och hämtar bollen och kommer med den! Hon greppade det lika fort som allt annat och leken funkar så fint nu! Men jag skulle behöva bli bättre på att leka. Jag fastnar lätt i godisbelöning med pudlarna. Vi övar startklass för se hon är anmäld typ ett par andetag efter det att hon blir 10 månader och myndig. Helt galet med tanke på stundande spökålder och att hon fortfarande går fot med godishand. Men som sagt; det var det där med hybris. Allvarlig sådan.

Jade sist ut.  Vi lär känna apportbocken! Hon gick från att knappt öppna ett slapp gap mot den till att plocka upp den från marken så pass att jag hann få dit handen för avlämning. Det tar sig sa pyromanen! Men hon är ju fasligt liten, ranglig och valpig än och hon får mest bara leka runt. Något jag är benhård med dock är att hon inte får hoppa. Fyra ben i golvet/marken i alla lägen! Funkar oförskämt bra! Och nej jag har inte anmält henne till lydnadstävling om 6 månader jag lovar.