Nu är det nog! Tack vare en vän är jag nu taggad nog att ta tag i två stora problem jag har i mitt hundägande. Dörringklockan och ensam hemma heter dessa bekymmer!
När någon står utanför dörren och vill komma in skäller hundarna som besatta, särskilt Spookie. Hon är helt rabiat när det kommer till att skälla på dörren! Det är som att det är en drog för henne, hon förvandlas till ett frustande monster med fradga som yr och ögonen går runt i skallen på henne. Jag skulle kunna köra på henne med ett godståg och hon skulle resa sig upp och fortsätta skälla. Sam var tyst då han kom men naturligtvis har det smittat av sig på honom också. Han har dock en annan problematik som inte Spookie har på samma sätt; Om Spookie skäller innan det har kommit in någon så skäller Sam snarare när det väl står någon i hallen. Det är också väldigt stissigt när det kommer in någon, det springs runt benen så det rasslar i golvet och hoppas, bits i byxben etc. Det blir så stressigt och jobbigt.
Och nu är jag så URLESS på detta jävla skällande så nu får det vara nog! Min kära vän har gett mig massor av tips så i dag gjorde jag första träningspassen! Det kommer gå med snigelsteg men som min vän säger: det kan inte bli värre än det är. Och det stämmer så det är bara att kämpa på, försöka motiveras trots att det nog kommer ta lååååång tid.

Problem nummer två är egentligen inget problembeteende utan snarare brist på träning. Jag har helt enkelt aldrig lärt Spookie att vara ensam hemma. Jag har ju jobbat hemifrån och det var en så enkel väg att gå att helt enkelt skippa den tråkiga jobbiga träningen. Det får jag ju såklart äta upp såhär i efterhand. För det är ju hundra gånger lättare att lära en valp som inte orkar skälla utan somnar än en 4 åring. Men det är lätt att vara efterklok…Sen var det mkt pga min äldsta hund också som hade nästan sjuklig separationsångest. Han gick att lämna i unga dagar men när jag sedan började jobba hemifrån och det inte blev kontinuerligt som han skulle lämnas så avvandes han. Och eftersom inte han kunde lämnas, ja då kunde jag ändå inte lämna huset utan hundar…Ja en ond cirkel helt enkelt. Men ska jag ha en ny hund framöver så ska jag ha satt stopp på denna cirkel.
Så även detta ska med myrsteg införas i mina hundars liv. Sam har fått ensamträning i sitt förra hem så han kan det i grunden. Men samma sak där, han har ju inte lämnats hemma nu pga att Spookie ändå inte kan och har jag gjort det en kort stund så har han ju härmat Spookies gapande.
Det går bra en liten stund men hör Spookie något, kanske kör det förbi en bil eller någon människa utanför, ja då har hon som ett startskott och börjar gnälla och så småning om sitter hundf*n och ylar. Inget konstigt eftersom hon inte är tränad men nu är det NOG! Det funkar inte att de sitter i bilen på vintern och det är inte alltid man kan få hundvakt.