Blogg
Bilder
Petra Strand var gullig och uppmärksammade mig om bilder på mig och Hjinx från Märsta-Sigtuna. En tävling som jag inte ens kommer nämna här i bloggen p.g.a. den var urusel på alla tänkbara sätt. Men bilderna blev ju fina 😀 Fotografen är Rebecca Nygren.se
Hjinx har glömt hur KF på A:t ska se ut, här är en mycket talande bildserie för hur det ser ut för det mesta just nu.
”Jag står här tills du får ned tassarna i gräset!”
Ett annat problem vi har: kasta sig hejdlöst över hopphinder, skit samma ifall de står kvar eller ej! Just här gick det dock bra…

Första agilityklass-pinnen!!!
Jaaaa där satt den! Såååå stolt över min lilla Hjinxi!! Så stabila KF! Såå nöjd med A:t att jag kunde göra framförbytet i lugn och ro. Mkt nöjd med stadgan i starten även om det blev lite draglägesskump i början 😉
Många sprang förbi slalom eftersom de kom med hög fart och långt flyghopp genom däcket, samtliga storleksklasser. Men vi har ju tränat broms in i slalom och hon gjorde en riktigt fin inbromsning!
Många läste inte svårigheten i linjen efter beiga tunneln efter A:t och många försökte bakombyta den tunneln men det gav bara ännu mer drag inåt banan och inte ut på hopphindret. Jag är nöjd med att min plan höll; ett kontrollerat framförbyte för att få försprång förbi utvägen på beiga tunneln. Även om det kostade lite tid. Jääääävul vilken räddning hon gjorde på gungan!!! Duktiga skrothund som stoppa sååå snyggt! Härligt framkommando på slutet. Segergesten är ett bra bevis och mått på min stolthet!

Hoppklassen var dagens första klass! Jag är nöjd förutom en uschlig hopphinder-rivning åter igen….dumma rivarhunden. Tur var väl kanske det, att hon fick någon form av hjärnsläpp och gick ur innan sista porten i slalom också. Annars hade det ju bara varit den rivna hoppbommen som kostat oss pinnen mest troligt. Hon kom på en 8:e plats. Tiden tickade ju iväg eftersom jag var långsam tillbaka att göra om slalom. Hade varit roligt att se vilken tid hon fått annars. Var bara två nollor! Hon kändes himla fin och det var en härlig känsla i magen då vi sprang i mål!
Agilitytävling i Tierp
Kände inte alls igen Hjinx totala avsaknad av släpp. Hon betedde sig tvärt emot hur hon brukar springa. Enda rimliga förklaringen jag har är antingen värmeslag/trötthet/uppbrunnen hjärna eller att Nadine-kursen i fredags fått henne att tänka bort allt vad raka självklara linjer heter och hela tiden förväntade sig att jag skulle be henne komma in till mig. Försökte använda mig av framkommandot men då blev det för mycket åt andra hållet istället och det blev tillbaka till gamla mönster-kuta som en idiot rakt fram och skita i allt vad kontakt och direktiv heter.
Fanns en hel del jag var nöjd med också förstås som hur stilla hon stod i starten på sista hoppbanan (B). Vändningen framför mig ur tunneln mot slalom. Kf på balansen kändes helt okej även om jag velat få ned henne längre. (Kf A:t fortfarande alldeles för högt) Självklart mycket missnöjd med mig själv i agilityloppets totalt misslyckade framförbyte in i slalom. Precis samma situation som förra helgens slalomingång. Måste träna på att placera mig när det blir sådana breda stora framförbyten. Över lag tycks jag göra bytet för nära nästa hinder.
Jag var mycket seg och stel i kroppen den här dagen. Hade ont i ischias och nacken och tung i benen. Var besviken på att känna mig begränsad.
Agilityklass 1. Som sagt- inga ursäkter för framförbytet innan slalom 🙁 Hade ju tänkt hinna göra en jaakko efter första gula tunneln men lyckades inte ens med det andra försöket :/ Blev framförbyte och ett bakombyte vilket hon inte hann läsa. Trodde hon helt självklart skulle ta hopphindret efter blå tunneln eftersom det är rakt framför men återigen sökte hon upp mig. Helt olikt sig.
Hoppklass 1A Detta loppet är jag väl kanske mest nöjd med för dagen. Jag är dock irriterad som 17 över det konstiga beteendet innan hopphindret där hon får vägran och jag diskar henne. Ska jag behöva springa en halvmeter vid sidan av hindren och långt före henne för att hon ska ta hopphinder på linje?! Jag är jättenöjd med hur fin och styrbar hon var efter blå makarontunneln innan slalom! Inte något halvkrasch in i mina ben som förra gången vi gjorde det här bytet på tävling (Västerås). Nöjd med hur jag fick in henne över det horisontella hopphindret även om hon kunnat svänga mot gula tunneln tidigare. De flesta sprang förbi på utsidan alternativt kraschade in i förarens ben, flera ramlade t o m. Jag är nöjd med mig själv att jag vågade gambla lite i slutet och skikthandla in henne i blå tunneln. Hade gått på första försöket om jag haft mål i munnen.
Hoppklass 1B. Var är släppet?? Mkt nöjd med hur stilla hon stod och väntade i starten. Men vad är ursäkten för att missa första hopphindret? (Jag skulle gått ut på andra sidan tunneln men placerat mig på samma ställe vid fri-kommandot, kanske hade signalerat bättre åt höger.) Och sedan inte kunna ta en självklar linje. Nöjd slalom till gula tunneln men sen återigen allt för dålig på att söka linjen. Blir irriterad och bränner i med ett gäng framkommandon och då blir det för mkt åt andra hållet istället. 🙁 hon tittar inte en halv hundradel ens efter var jag befinner mig. Mkt nöjd med slutet.
Suverän störningsträning för Kruth
Eftersom Hjinx fick en ensam-dag med matte i dag så gick jag ut med Kruthet nu på kvällen för lite träning bara han och jag.
Gick upp till grusplanen ovanför huset och körde lydnad! Och passet kom att bli långt mer givande än vad jag räknat med!
Jag tränade igenom fria följet och försökte störa honom genom att gå nära kanten etc. Tränade med koppel på, duktiga jag! 😉 Jag hoppades att människorna som vistades ute på sin altan 20 meter bort skulle vara störning för honom och försökte hålla mig nära deras ljud. Fortsatte och körde igenom läggande, inkallning och ställande samt platsliggning. Fick bra störning då ett par kom gående med en hund runt planen men annars är det ju tämligen störningsfritt sådär på kvällen i ett radhusområde.
Det är det han behöver nu inför tävling- att det händer saker omkring honom. Han blir väldigt påverkad av det och får otroligt svårt att behärska sig vid sidan då. Går upp i stress och vill gärna börja cirkulera lite kring mig och går upp i trav/hackney istället för lugn och fin skritt-fot. Fäller öronen och vill hälsa. Tränger och blir allmänt pestig.
Var med Fia på tävling i går kväll och provade att köra lite fot med honom då de andra ekipagen värmde upp på en ganska liten plan. Det var SVÅRT!! Så blev lite oroad….Men idag hade jag is i magen och jobbade mig igenom det lugnt och konsekvent. Han fattade att skärpa sig!
Det kom nämligen tre vuxna och två 3-4åriga vilda pojkar inspringandes på planen då jag kört igenom det mesta. Kruth hade mycket motor kvar så tog det ypperliga tillfället i akt och tränade vidare på fria följet! Att strunta i stojande pojkar och stillastående vuxna. Sedan började de manliga vuxna (okej kanske inte så vuxna?) flyga med ett enormt modellflygplan modell ufo, typ 40 cm i diameter med högljudd motor och lampor i tre olika färger. Verkligen helmysko för en hund!!
Kruth var SÅ JÄKLA DUKTIG!!!!! Han tittade väl någon gång då det flög och surrade rakt över hans huvud men han släppte inte i position och höll kontakten suveränt! Och då utmanade jag honom verkligen! Avslutade med att göra platsliggning i kopplets längd i direkt närhet av den galna leksaken. Han var sååå duktig och han har ju ett psyke av stål den där hunden! Och gryyym uthållighet! Lätt att glömma att han bara är just fyllda 10 månader!
Som en extra bonus fick han massor av beröm för att ”verkligen vara otroligt väluppfostrad” av de vuxna då vi gick därifrån 🙂







