Japp då har jag alltså fått en första uppfödning som tagit certifikat på utställning! Det är inte illa pinkat 🙂 Min lilla grabb var jätteduktig, positiv och glad men tyvärr var han rätt ofokuserad. Nu är han ju så fin och lättsprungen att det nog mest var jag och övriga invigda som såg att han inte gav 100% men jag som vet om hur jäkla görläckert han kan visa sig tycker såklart det är lite trist. Men han är ung och en levande varelse så det är sådant man får räkna med. Han visade sig läskigt snyggt 10 meter i gruppfinalen i stora ringen men naturligtvis var det bakom domaren då hon hade ryggen till. Och lika så var han inte på hugget i förhandsgranskningen. När vi värmde upp innan förhandsgranskningen var han dock grym. Jag tror inte att det var så att jag gick honom trött för jag var noga med att låta honom vila…nåja vi har tiden för oss! Han kan ju inte visa sig lika grymt varje gång. Huvudsaken är att det räckte hela vägen! Och något jag är sååå tacksam för är att hans osäkerhet vid hanteringen verkar vara ett (dåligt) minne blott. Var nog bara en hormonsvacka och nu viftar han gärna på svansen åt domarna!

Kritik: Mycket vackert huvud och uttryck. Utmärkta proportioner. Vacker päls och färg. Välställda ben. Rör sig mycket väl. Kunde haft en bättre svans.

Muntliga uttalanden utöver kritiken som jag fick av domaren var; redan på bordet innan han hunnit springa var att han var himla fin. Hon tyckte det var härligt att se en aprikos av sådan bra kvalité samt att han gott hade tålt konkurrens för han är så bra (han var ensam i rasen). Hon menade på att hans enda fel var hans väl glada svans och det håller jag med om! Hon sa att alla hundar har något mindre önskvärt och hans är svansen. Och den kunde ha varit mycket värre så jag är tacksam för min lilla skönhet 🙂

Här kommer några bilder, tack Linda Lagergren för fotograferingen, bilderna blev jättefina  🙂 Och tack älskade dotter för att du förgyllde ett fint ögonblick med din närvaro i bild 🙂

[slideshow]