Det trodde jag inte! Men vi fixade första pris i går! Inte med någon hög slutpoäng men strunt samma! Jag var ju inte ens säker på att hon skulle få poäng i alla moment! Jag tycker inte jag blev överraskad av något, dvs de starka bitarna vs de svaga bitarna syntes även på tävling.

Platsliggningen (10 poäng) gick jättebra. Jag tror att det hjälpte med anti-uppsitt träningen för hon tenderade inte ditåt. Skönt nog blev det ingen lång väntan varken inför lämnandet eller uppsittet. Men jag tyckte att det var de längsta 3 minuterna så säkert kändes det inte. Hon nosade runt sig en gång och trampade med baktassarna en gång. Inte mycket alls men tillräckligt för att jag ska bli orolig och inse att vi måste träna mer!

Fria följet (9 poäng; tränger) fick hon en NIA för! Hurra 😀 Jag är jättenöjd med henne! Hon fick att hon tränger och det ser jag på filmen att hon faktiskt gör lite, med sitt huvud, det blev bättre efter språngmarschen med då var momentet mer eller mindre slut. Sen att jag genade lite i vänstervinkeln för att hon inte skulle ta det som en vänsterhalt hjälpte ju inte direkt, ser ju ut som att jag inte kunde svänga rät vinkel för att hon var i vägen då. Så är ju inte fallet, vi har ju nästan ett motsatt problem där, dvs att hon blir överambitiös och försvinner ut åt vänster. Jag är NÖJD med momentet!

Läggandet (9 poäng; tränger, snabbt läggande) gick finemang, omedelbart ligg.

Inkallningen (10 poäng; krockar in i föraren) Publiken susade när hon drog iväg som en iller så sanden sprutade, tyvärr tog hon i lite i mitt ben men en jättesnygg och snabb ingång som domaren valde att maxbelöna!

Rutan (7 poäng; många kommandon, DK hand, in från sidan) är jag inte nöjd med för hon kändes blasé och tog inte sitt ansvar. MEN jag är inte förvånad för de senaste dagarna har rutan helt plötsligt sjunkit i värde för henne, ett moment som har känts väldigt kvalitativt och översäkert. Hon sprang ut i en båge, big no no! Inte nöjd. Detta resulterade i att hon dels gick in från fel sida och stannade med 3 tassar utanför, illa! När jag skulle rätta till henne gick hon åt fel håll, men det är inte konstigt, hon brukar i 99% av fallen jag måste dirigera henne behöva gå åt det hållet hon gick. När jag omdirigerade henne igen gick hon åt rätt håll och vi kunde avsluta momentet.

Apporten (7,5 poäng; Hårt kommando. Går ej direkt till apporten) hade kunnat gå bättre om hon hade varit mer fokuserad. Lite utav ett tidigare problem vi haft dök upp igen dvs att hon är lite nonchalant och slarvig när jag kastar ut apporten och lägger inte någon större vikt vid var den hamnar. I går tittade hon helt okej framåt när jag kastade men tittade åt sidan samtidigt som hon sprang, vilket resulterade i att de små trumstickorna sprang förbi apporten! Men som tur var vet hon ändå vad apport betyder så hon insåg sitt misstag själv och letade reda på apporten. När hon såg den dök hon på den, såg ut som hon verkligen tänkte Yes, där är den! Pupliken skrattade! Hon gav mig en sekunds blick så som hon har gjort nu på sistone sen jag var dum och försökte selektera gripandena. Typ ”menar du allvar, ska jag ta upp den?” Men sen tog hon den fint och gallopperade in, satte sig fint! Nöjd efter omständigheterna! Jag trodde inte hon skulle vilja ta en främmande apport i det superlösa underlaget som var. Men det verkade faktiskt inte vara den största issuen för henne! Så det känns skönt! Hårt kommando håller jag med om, hetsade henne med kommandot. Av samma anledning belönade jag för första gången under programmet rejält med hopp & studs och tjo & tjim efter rutan, inte för att jag var särskilt nöjd med rutan utan för att bygga upp henne inför apporten.

Sen följde en massa otur :/ Redan innan läggandet rasslade det till på taket. Förstod att det måste vara snön som smälte och rasade av plåttaket. Då var det bara att släppa utgångspositionen, skutta runt lite och ställa oss startklara igen. Men i både fjärren och hoppet blev hon rejält störd utav omständigheter :/

Hoppet (7 poäng; extra kommando, DK vid återhopp) är ett väldigt säkert moment det med. Började tokbra, fint uthopp och jättebra sättande. Samtidigt som det var dags för mig att ge återhopp-kommando droppade det regn i från taket rakt på hennes rumpa!! Såååådan otur!!!! Hon var så klart tvungen att titta ned vad 17 det var som petat henne på rumpan där hon satt. Det var lite otäckt och därför struntade hon i två hopp. Jag skulle ha varit smartare och sagt Spookie eller hit eller något för det är ett säkrare inkallningskommando än hopp. Surt!!!

fjärren (7 poäng; många kommandon, missad position) rasade det massor då jag lämnat henne och vänt upp. När hon blir harig så stänger hon av och inte vill göra något alls. Så hon låg helt enkelt kvar på första sittet *morrrrrr* Men ändå inte konstigt, hon skulle behöva mer störningsträning i det här momentet.

Helheten (7 poäng; Glad och trevlig liten krabat, tjafs vid benet vid sändanden) Domaren skrattade åt henne och tyckte hon var jätterolig att titta på, så kul att hon var så glad sa han och även tävlingsledaren. Höll med om att omständigheterna hade varit lite mindre bra och uppmärksammade mig om att jag gör DK med benet närmast Spookie vid sändandemoment. Illa!! Men bra att bli påmind om omedvetna grejer man gör!!!

Det kändes skönt att jag övertränat avstånden i samtliga moment; fjärren, inkallningen, foten och i rutan! Jobbigt när det blir tvärt om på tävling, att man inser att man tränat på för kort avstånd! Det enda som kändes likvärdigt med det avstånd jag tränat var platsen.

Jag kände mig också nöjd med hur bra det funkade att belöna henne! Röst, kel och pussar efter platsen, lugnt. Röst efter foten. Röst efter läggandet och röst och klapp efter inkallningen för att tanka lite energi inför rutan. Massor av röst, bus och skutt efter rutan inför apporten. Röst och klapp efter apporten. Sen blev ju varken hoppet eller fjärren bra men hon skuttade runt och var glad ändå. 🙂

Jag hade inte tittat på några poäng förrutom fjärren där han visade skylten för mig och sa ”Du får en 7:a för det” Jag trodde det var en solklas 0:a så jag antar att han såg det på mig och ville gaska upp mig 🙂 Även helheten såg jag. Och platsen antog jag var en 10a. Men resten visste jag inget om. Men jag är ju perfektionist så i min hjärna är det väldigt mkt 10 eller 0 som gäller. Så när de på prisutdelningen placerade någon med förstapris utan att tidigare ha ropat upp mig började en liten osäker hopplåga darra inuti mig. Men nä de måste ha glömt att ropa upp oss. Men nej! Vi fick förstapris med 167 poäng!!!!! ÅÅÅÅ vad glad jag blev!!!!
Det som kändes riktigt bra var att Spookie trots all dum snö fick en bra tävlingsupplevelse och hon förstod aldrig något av min besvikelse! Hon hade nog riktigt kul! 🙂